Note for non-Swedish readers: This is the Swedish original text. You can also find a translation called Ludo (with knock-off) on this site.
Detta stycke fan fiction baseras på John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in. Element som hämtats från romanen är hans verk, emellertid är han på inget sätt ansvarig för nedanstående text.
===
“Ska vi spela fia?”
“Visst, det är kul.”
Lisa tog fram ett fiaspel och ställde på golvet mellan dem. Eli sökte Oskars blick, han såg frågande ut. Oskar såg det, han insåg att Eli aldrig hade spelat fia förut. Vad skulle han nu göra? Tyckte Eli det var genant?
Eli löste problemet. “Hur gör man?”
Lisa såg förvånad ut. “Vet du inte det?”
“Nej, jag har aldrig spelat det här spelet.”
“Säkert?”
“Ja, berätta hur man gör.”
Lisa berättade, Oskar flikade in här och där. Efter en stund verkade Eli nöjd.
“Okej, jag fattar, nu kan vi spela.”
De spelade med knuff, och Oskar visade Eli ingen pardon.
“Ha, ha, en jag fick en femma, en-två-tre-fyr-fem. Ut med dig!”
Eli lärde sig snabbt.
“En-två-tre-fyr-fem-sex. Ut med den! En-två-tre-fyra. Ut med den också! Ha ha! Där kan du få stå och skämmas för att du slog ut mig!”
Lisa var inte lika aggressiv, och eftersom både Oskar och Eli visade henne mera hänsyn hade hon snart vunnit.
“En gång till?”
Både Oskar och Eli ville spela igen. De spelade flera omgångar, efter hand blev Lisa mera kavat och började knuffa ut de andra, men då blev hon också knuffad av dem.
Men så hördes lägenhetsdörren öppnas, en kvinna ropade: “Nu är jag hemma, Lisa!”
“Det är mamma.” Lisa vände sig mot dörren till hallen. “Hej, mamma!”
En kvinna visade sig i dörren till Lisas rum. “Har du besök, så roligt.” Hon presenterade sig. “Hej, jag heter Margareta, kalla mig Maggan, det gör alla.”
Oskar presenterade sig och Eli.
“Oskar och Eli.” Lisas mamma såg lite undrande ut. “Eli, det har jag aldrig hört förut. Men det kan vara detsamma, det passar dig bra, tycker jag.”
Sedan ville hon veta mera om dem, Lisa kunde berätta att de bodde några kvarter bort hos en faster, och att de bara skulle bo där ett tag.
“Det är bara medan våran mamma är borta. Hon måste vara hos Mormor.”
“Är hon sjuk, er mormor?”
“Ja, så mamma måste åka dit.”
“Det var ju tråkigt för er mamma. Men det var ju bra för Lisa!”
Det höll Lisa med om. “Absolut, det var bra att ni var tvungna att komma hit!”
Lisas mamma skulle laga middag, hon undrade om Oskar och Eli ville ha.
“Nej tack, vi måste äta specialmat. Vi är allergiska.”
“Så synd, jag hade gärna bjudit er på middag.”
Men klockan var mycket, tyckte Lisas mamma, väntade inte deras faster hem dem snart?
Oskar begrep vinken och reste sig.
“Jo, vi ska hem nu.”
“Det var trevligt att träffa er. Ni är välkomna hit en annan dag.”
Oskar och Eli var välfödda, de behövde inte äta på åtminstone en vecka, så de var fria att vara barn. De gick ut från Lisas port och strövade genom staden, hand i hand, som de brukade. Eli hade mycket att tala med Oskar om, han hade aldrig varit hemma hos något barn utom Oskar, och han hade inte träffat någons mamma på det sättet förut.
“Det var bra att vi följde med hem till Lisa.”
“Ja, vi behöver ju inte stanna ute hela tiden.”
“Nej, det var kul att komma hem till henne. Och spela fia.”
“Med knuff.”
“Just det, med knuff. Som vanliga barn.”
“Det är vi väl? Vanliga barn?”
“Tycker du?”
“Ibland. När vi spelade fia, till exempel.”
“Jo, då var vi ju det, alldeles vanliga.”
“Jag vill spela mer fia.”
“Jag med.”